Att fira gudstjänst är ett av de tydligaste uttrycken för kyrkan. Genom gudstjänsten förkunnas Guds ord, sakramenten – de heliga handlingarna – förvaltas, och de troende möts i gemenskap med Gud och med varandra. Gudstjänstens innehåll och form har sin grund i kyrkans teologi. Kyrkans identitet gestaltas genom sättet att fira gudstjänst, men gudstjänsten formar också teologin. I denna växelverkan mellan teologi och gudstjänstpraktik visar den lokala församlingen både sin samhörighet med, och sin egenart gentemot, den världsvida kyrkan.

En kyrkas teologi blir synlig genom dess gudstjänst. Gudstjänstens flöde, moment och innehåll hålls samman med dess form, yttre rum och riktning. Det handlar om hur olika personer och uttrycksformer samverkar under gudstjänsten. Den lokala församlingens förutsättningar sätter prägel på gudstjänsten. Även med bristande resurser för att förkunna Ordet eller framföra musiken sker en gudstjänst inför Guds ansikte.

Det ligger i linje med god gästfrihet att sträva efter en välkomnande och öppen gudstjänst.

I gudstjänsten sker ett möte mellan Gud och människa. Utifrån Guds löften och de troendes gensvar upprepas en ordning med Guds tilltal och människans svar i tro. Exempel på Guds tilltal kan vara förkunnelsen av Ordet eller instiftelseorden i nattvarden. Församlingen svarar med bön, växelläsning eller lovsång. Så formas en rytm i gudstjänsten som för den framåt.

Den liturgiska rytmen förstärks genom rummets utformning: Var står den som predikar, leder eller medverkar i gudstjänsten? Hur rör sig församlingen under de olika momenten? Har församlingen möjlighet att stå under psalmsång eller evangelieläsning? Vilka symboler finns i gudstjänstrummet? Predikstolen, nattvardsbordet samt sången och musiken är ofta vända mot församlingen. Knäfall, kors, konstverk, ljusbärare och platser för enskild andakt skapar riktning för deltagarnas rörelse i rummet.

De kyrkliga inventariernas betydelse ska inte underskattas. I den talande tystnaden kommunicerar församlingen sin respekt för Ordet genom den uppslagna Bibeln; dopet märks genom en dopkälla eller det tända dopljuset; bönen lever med de tända ljusen i ljusbäraren. Lokala traditioner skapar förutsättningar för olika formspråk.

Gudstjänsten finns som en del av en större rytm: över dygnet, över veckan, över året och över livet. Vanan att gå i kyrkan är en viktig del i det kristna livet. De troende möts till uppbyggelse, bön och lovsång. Kyrkoåret bildar en rytm av fasta och fest, genom julkretsen, påskkretsen och trefaldighetstiden. De olika söndagarna bryter av mot andra dagar och skapar identitet. Gudstjänsten är ett stöd för ett dagligt andaktsliv.

I livets skiften firas gudstjänster av särskild anledning. I församlingens gemenskap hålls gudstjänst vid dop, barnvälsignelse, konfirmation, vigsel och begravning. Kyrkan är närvarande under hela livet och utrustar för tjänst, vittnesbörd och gemenskap i världen.

Församling och medverkande genomför gudstjänsten tillsammans. Inför gudstjänsten görs både enskild och gemensam förberedelse. Gudstjänsten är hela församlingens angelägenhet, men det praktiska arbetet överlåts i regel åt en mindre grupp. Det är önskvärt att så många som möjligt kan ta del av förberedelserna.

Diakonens uppgift är att förmedla Guds ord, tjäna vid bordet, ge omsorg, erbjuda gemenskap, stödja människor i utsatta livssituationer och stå på de förtrycktas sida. Pastorns uppgift är att samla och bygga upp Kristi kropp, förkunna Guds ord, förvalta sakramenten och utöva själavård. Församlingarna kan när ordinerad medarbetare inte finns att tillgå ordna detta efter riktlinjer som församlingen fastställer. Här finns det dock begränsningar som av ekumeniska och juridiska skäl bör iakttas. Se vidare under respektive gudstjänst.

I gudstjänsten gestaltas hela församlingens tro. Därför är det viktigt att gudstjänstens tema, form och innehåll speglar mångfald och variation. Genom sång, musik, kreativa uttryck och predikan involveras församlingen i trons många uttryck och former.

Det är viktigt att det som sägs från predikstolen inte blir internt. Vid pålysningar och meddelanden om medverkande eller motsvarande bör man nämna det fullständiga namnet. Predikan och vittnesbörd bör hållas i en personlig men inte privat ton, i medvetenhet om att alla inte har samma erfarenheter. Sånger och psalmer bör annonseras och texter finnas tillgängliga så att alla, även den med exempelvis nedsatt syn eller hörsel, har möjlighet att ta del av dem.

Det krävs ganska lite för att göra gudstjänsten offentlig till sin karaktär. Bara att den utlyses genom annonsering i lokala medier och inte bara som föreningsmöte visar på detta.

Gudstjänstrummet bör vara tillgängligt för alla. Det finns möjlighet att ansöka om statliga medel för att anpassa våra kyrkor. Ordningar bör vara genomreflekterade. Kan alla få del av nattvarden? Når alla till att tända ljus i ljusbäraren? Går det att höra det som sägs och förstå vad som avses? Finns det pauser i gudstjänsten så att även den som rör sig långsamt hinner vara delaktig? Listan kan göras lång och bör också vara det, utifrån de ständigt växlande förutsättningar vi möter i våra lokala sammanhang.

I våra församlingar har vi en tradition med olika medverkande. Det öppnar för en större identifikation och mångfald. När hela den gudstjänstfirande gemenskapen får komma till uttryck breddas formerna genom att barn och äldre, kvinnor och män, ordinerade och lekfolk medverkar tillsammans och firar gudstjänst.

Gudstjänsten öppnar för en lång rad av uttrycksformer. Det talade ordet, sången och gensvaret, brödet och vinet, ljusen som brinner i ljusbäraren: allt skapar förutsättningar för att inkludera olika erfarenheter och språk. Om vi använder ett genomtänkt och rikt bildspråk när vi talar om Gud kan fler identifiera sig med det som sägs.

Människor med olika bakgrund inkluderas genom kommunikation med en mångfald av uttryck. Alla kan inte sjunga, alla kan inte se vad som händer längst fram i gudstjänstrummet, alla får inte sammanhanget klart för sig i predikan, men genom att variera uttrycken i gudstjänsten inkluderas en bredare skara människor, och vi kan tillsammans upptäcka nya sidor av kristen tro och kristet liv.

Församlingens uppgift är att finnas till både för människor i skiftande livssituationer och för samhället. Genom sina gudstjänster är församlingen också en viktig aktör i civilsamhället. Gudstjänsten hjälper oss som individer och gemenskap att se våra egna liv i ett större sammanhang och att förstå världen som Guds värld.

Vissa gudstjänster länkar på ett särskilt sätt samman individ och samhälle, lokalt och globalt, individ och historia. Vid skolavslutningar, andakter på institutioner, i samband med årets högtider som valborg och midsommar, samt olika typer av händelser eller aktuella frågor i samhälle och värld kan kyrkan fungera som bärare av gemensamma värden – solidaritet, demokrati och ansvar för miljön.

Gudstjänsten ska till språk och uttryck inkludera män och kvinnor, barn och gamla, minoritetsgrupper, människor med olika kulturell bakgrund och olika förmågor. Det innebär att den som arbetar med gudstjänsten behöver vara medveten om hur det talade ordet används, vilka bilder som lyfts fram, vilka pronomen som används för det heliga, men också hur själva gudstjänsten gestaltas.

Inkluderande språk när det gäller kön innebär att vi strävar efter att inte endast använda manliga pronomen för Gud. När det är möjligt säger vi ”Gud” i stället för ”han”. Vi utgår från att Gud är bortom genus. Behovet av ett inkluderande språk utgår från en medvetenhet om olika typer av diskriminering och ojämlikhet i vårt samhälle. Vi tror att gudstjänsten behöver vara välkomnande och att Jesus identifikation med de minsta, de mest marginaliserade och utstötta utmanar oss att göra detsamma.

Det finns olika strategier för att uppnå ett inkluderande språk. En väg är att sträva efter ett språk som befriar, som varken osynliggör eller förminskar människor. En annan väg är att ersätta könsbestämda ord för människa och Gud med könsneutrala ord. En tredje väg är att komplettera traditionellt maskulina ord med feminina benämningar för Gud och människa.

När vi använder ett inkluderande språk krävs varsamhet med inarbetade och välkända texter i Bibeln och traditionen. När vi väljer strategin att komplettera traditionellt hierarkiska bilder med andra bilder kan hela Bibelns bredd tas till vara.

Musik är bärande i den kristna gudstjänsten. Ord av lovsång, sorg, tröst, förtvivlan och glädje får liv när de förmedlas med musik. Gudsmöten sker, gemenskap mellan människor skapas, pressade själar kommer till ro. Kreativa uttryck handlar inte bara om gudstjänsten utan om hela vår förståelse av vad det innebär att vara församling och människa, skapad till Guds avbild. Utifrån detta synsätt blir det viktigt för kyrkan att reflektera över synen på musik och andra kreativa uttryck.

Musik och kreativa uttryck bär teologin, men är också med och formar den. Sånger minns vi och nynnar på i vardagen. Konsten kan nå längre än talade ord förmår. Därför är det viktigt att ställa sig frågor som: Vilket budskap eller vilken teologi förmedlas i de kreativa uttryck vi använder? Är det samma teologi som i de talade delarna i gudstjänsten? Vilken gudsbild sjungs in i oss? Hur kan musik och kreativa uttryck förstärka gudstjänstens syfte?

De kreativa uttrycken kan ha olika funktioner i en gudstjänst. Ofta är det de som skapar ramar och struktur. De kan leda från ett flöde till ett annat, till exempel ett instrumentalt stycke mellan Ordet och Delandet. Kreativa uttryck kan vara den huvudsakliga bäraren av budskapet i gudstjänsten. De kan vara bärare av ett moment i gudstjänsten, exempelvis kan en bön eller ett bibelord sjungas i stället för att talas. En sjungen välsignelse har alltså samma dignitet som den talade och ersätter den. Det betyder också att förkunnelsen kan ske i form av exempelvis bilder eller dans och inte nödvändigtvis med det talade ordet.

Koinonia, gemenskap, är bärande i den kristna kyrkan. Att sjunga, växelläsa en bibeltext eller be tillsammans – att låta sin egen röst bli en del av ett vi – kan, när det fungerar som bäst, skapa just denna gemenskap. Men också delad tystnad kan skapa gemenskap.

Musik och andra kreativa uttryck bär inte bara teologi utan också församlingskultur. De musikgenrer som används i gudstjänsten är starka markörer för spiritualitet och identitet. Förutom frågor om teologi kan det också vara värdefullt att ställa frågor om vilken kultur vi skapar när vi väljer genrer och uttryck. Stämmer den överens med den församling vi vill vara, den som är uttryckt i församlingens grunddokument? Svarar den mot några få personers preferenser, eller finns det en bred överensstämmelse och igenkänning? Om vi öppnar för kulturella uttryck som församlingen i stort är ovan vid, vilken är intentionen? Hur hanterar vi att olika genrer väcker olika känslor hos gudstjänstbesökaren?

Sammantaget är det viktigt att gudstjänstledaren i förberedelsen lyssnar in församlingen i dess olika delar.

Den förekommande nåden bär insikten om att Gud lever nära varje människa, ung som gammal. Därför möter vi barn och unga med hälsningen att de får leva i gemenskap med den Gud som alltid älskar dem. Tron växer i gemenskapen med andra. I en viss ålder är tryggheten viktig, i en annan att få röra på sig under gudstjänsten och göra konkreta saker. I en senare ålder behöver ifrågasättandet, den egna medverkan, det egna skapandet och trosvissheten få utrymme. I alla dessa faser har gudstjänsten sin plats.

I våra församlingar vill vi bereda marken för en växande tro i gudstjänster, söndagsskola och andra grupper för barn och unga. Den som tillsammans med familjen eller andra vuxna får den goda vanan att fira gudstjänst har en stabil grund där tron får vila och växa.

Berättelser, relationer, upplevelser och delaktighet ger näring åt vårt växande. Det handlar om hur min egen berättelse kan förstås och få plats i Guds berättelse i Bibeln, om att bygga uppriktiga och kärleksfulla relationer, att få göra upplevelser av hur Gud är närvarande och verksam i vår vardag och om att få bidra med de gåvor Gud lagt i oss var och en.

Vi behöver arbeta med barns och ungas livsfrågor och uttryck i gudstjänsten samt med frågan om hur Bibeln kan göras tillgänglig för att tolka dessa frågor. Den gudstjänstfirande församlingen behöver också uppmärksamma barns och ungas gåvor och ge utrymme för dessa i gudstjänsten.

För barn och unga, liksom för alla, är gudstjänsten både ett varande och ett lärande. Barn och unga är redan i Guds kärlek och behöver former för att uttrycka och dela sin tro och sina böner, få föra in sina uttryckssätt, sin musik och sina kreativa uttryck.

Samtidigt rymmer gudstjänsten moment som alla i gudstjänstens gemenskap får lära sig. Genom kyrkans historia har vi burits av gemensamma böner och uttryck. Att barn och unga möter sådant i gudstjänsten som är obekant för dem är inte märkligt. Barn möter hela tiden sådant de ännu inte kan eller känner till. Det är en av gudstjänstens gåvor att räcka alla ett gemensamt språk för tro.

I gudstjänsten behöver det finnas en balans mellan detta varande och lärande. Barn och unga ska tas emot och av dem får alla lära sig nya sätt att umgås med Gud, liksom de lär av gemenskapen.

Många församlingar firar gudstjänst tillsammans med andra kyrkor, eller sammanlyser sina gudstjänster vid vissa tillfällen. Samarbetskyrkor har utvecklat egna ordningar. Gudstjänster kan äga rum i ekumeniska arbetslag, i sjukhuskyrkan, på fängelser eller i universitetskyrkan. Under lokala ekumeniska råds paraply anordnas gudstjänst regelbundet eller med anledning av särskilda händelser i samhället. De senaste decenniernas internationella gudstjänstförnyelser har nått svenska kyrkosamfund och utjämnat tidigare skillnader. Därför kan vi känna igen varandras ordningar när vi firar gudstjänster, exempelvis i Böneveckan för kristen enhet, Taizégudstjänster eller veckomässor på institutioner.

Ibland firas gudstjänster gemensamt med församlingar från olika kyrkofamiljer. Detta ger en möjlighet att upptäcka gudstjänsttraditioner som är olika ens egen. För de allra flesta är det lokala samarbetet mellan stadens eller bygdens församlingar det mest synliga tecknet på ekumeniska strävanden. En lokal ekumenisk gudstjänst utgör ett tydligt tecken både för församlingarna själva och för samhället i stort att kyrkan ytterst sett är en, sänd av Jesus Kristus för evangeliets skull. Det finns en koppling till den världsvida kyrkan, vilket vidgar perspektiven ännu mer.

Samtidigt bjuder ekumeniska gudstjänster på svårigheter när olikheterna kyrkosamfund emellan blir tydliga, till exempel vid nattvardsfirande. I det lokala ekumeniska samarbetet går det ofta att lösa den här typen av svårigheter genom att man följer den kyrkas ordningar som står värd för gudstjänsten. Ibland firas av olika skäl de ekumeniska gudstjänsterna alltid i samma kyrkorum. Då blir det viktigt att i förberedelserna föra samtal om betydelsen av mångfald, om vikten av att alla medverkande traditioner blir synliga i gudstjänsten och om hur det ska ske. Det kan också vara viktigt att låta varje företrädare följa sin tradition när det gäller liturgisk klädsel och praxis vid nattvarden. Sveriges kristna råd har tio tumregler för ekumeniskt samarbete, som kan bli en god ledstjärna i detta samtal.

Frågor om klimat och miljö, och att vi i västvärlden lever på ett sätt som fjärmat oss från naturen och som tär på jordens resurser, är i hög grad existentiella frågor. Vi som mänsklighet står inför stora utmaningar och val. När vi firar gudstjänst behöver vi gestalta också detta. Det vi säger i gudstjänsten och det vi gör ska hänga ihop, för att evangeliet ska bli trovärdigt.

Gud visar sin kärlek till världen i skapelsen och frälsningen. Människan är en del av jorden och kan inte undfly det som sker med vår miljö. Gud ger människan ett särskilt förtroende och ansvar i förvaltarskapet. Försoningens räckvidd omfattar allt skapat som har lagts under tomhetens välde.

Människor samexisterar på gott och på ont. Miljöfrågorna är förbundna med sociala konventioner, ekonomiska strukturer och politisk vilja. Frågor om skapelsens integritet binder samman ekologi, ekonomi, energi och existentiella frågor. Gudstjänsten gestaltar arbetet för en hållbar utveckling lokalt, nationellt och internationellt.

Gudstjänstrummets centrum är nattvardsbordet. Det talar om solidaritet med allt liv på jorden. Här får vi gestalta denna samhörighet både konkret och symboliskt. Det vi sätter fram på bordet kan väljas efter säsong, anskaffas lokalt och ha en återhållsam estetik.

I gudstjänsten är klimat, miljö, rättvisa och fred ständigt närvarande. Vi är en enda mänsklighet, och tillsammans med kristna över hela världen ber vi ständigt om att Guds rike ska komma. Det finns särskilt material för gudstjänstbruk om dessa frågor att ta del av, till exempel genom Sveriges kristna råd.

På samma sätt som med pålysningarna kan man lägga kollekten utanför gudstjänsten, som utgångskollekt eller via kortbetalning, swish och autogiro. Kollekten är dock en viktig del av Delandet i gudstjänsten. Genom kollekten visar vi vår vilja att bli delaktiga i ansvaret för det som är mer än vårt eget. Vi får också öva oss i den generositet som ytterst är Guds.

En av kollektens utmaningar är det alltmer kontantlösa samhället. I många församlingar har man löst detta genom autogiro och olika möjligheter att ge sin gåva digitalt. Det finns olika sätt att låta även den som inte ger kontanter få känna sig delaktig.

Platsen för pålysningar kan varieras beroende på vilket mervärde församlingen vill betona. Pålysningar kan nämnas innan gudstjänsten börjar eller vid kyrkkaffet, de kan förmedlas via informationsblad eller på storbildsskärm. Samtidigt förmedlar en talad information från en person ett välkomnande som en skriven text inte kan göra. Att tillkännage samlingar som kommer att äga rum är ett sätt att göra olika grupper i kyrkan synliga. Om församlingen vill uppnå detta synliggörande kan man med fördel nämna dessa grupper i förbönen. Församlingen kan göra ett schema för att nämna någon grupp varje söndag.

Som församling vill vi se både våra gemensamma verksamheter och våra enskilda liv som en del av Guds arbete i världen. Pålysningarna kan därför vara en del av Sändningen och därmed inneslutas i välsignelsen. På så vis stärker man tanken att också den vecka som kommer tillhör gudstjänstens flöde.

Den världsvida kyrkan har på ett konkret sätt blivit synlig i våra församlingar över hela landet genom migration, men också genom svenskars erfarenhet av att bo och arbeta i andra länder. Detta ställer våra gudstjänster inför särskilda utmaningar.

Att kunna förstå och känna sig delaktig är naturligtvis viktigt också vid gudstjänst med deltagare från olika länder. Med fyra fasta flöden kan gudstjänstordningarna varieras. I vissa sammanhang har vittnesbördet, dansen eller ikonen ett stråk av identifikation över sig som gör att människor känner större delaktighet.

Många kyrkor har en annan ordning än Equmeniakyrkan exempelvis när det gäller om både kvinnor och män kan vara diakon eller pastor. Gudstjänsten ska präglas av ömsesidig hänsyn. Ofta möter vi en stor acceptans för en inkluderande hållning. Det som inte hade kunnat fungera i andra delar av världen kan mycket väl fungera i Sverige.

Textläsning, bön, musik, vittnesbörd och predikan kan ske på olika språk. Det ger samhörighet. Ofta är dock rekommendationen att gudstjänstspråket ska vara svenska för att ytterligare underlätta inkluderingen i det svenska samhället. Då kan exempelvis en skriven sammanfattning av predikan på andra språk vara till hjälp, liksom olika symboliska uttryck. Ett annat tips är att ha en liten ordlista tillgänglig med de ord som ofta återkommer i gudstjänsten, översatta till de språk många gudstjänstdeltagare talar.

Ofta är det lättare att följa med i vad som händer i gudstjänsten om gudstjänstledaren memorerat det som ska sägas, snarare än att han eller hon läser innantill. Rörelsen i rummet under flödet Delande ger stort utrymme för deltagande och identifikation.

I materialbanken finns några böner och texter översatta till andra språk än svenska, som en resurs att använda i gudstjänster som firas med människor som talar olika språk. Förslagsvis kan i en sådan gudstjänst Vår Fader eller Trosbekännelsen bytas ut mot annat språk än svenska, eller så kan Välsignelsen uttalas på annat språk. Alternativt kan Välsignelsen visas på storbildsskärm på andra språk samtidigt som den uttalas på svenska.